Hej!
Igår stressade jag mig till stallet för att jag hade bråttom hem, så jag skyndar mig och mockar i snabbaste laget. Gör i ordning La Venza ordentligt men snabbt och insåg att jag inte hade ridstövlarna i stallet.
Red med adidasskor och leggins = inte bra och verkligen inte för säkerheten. Men jag ville verkligen rida så jag gick ner till volten och skrittade på långa tyglar.
Bra underlag tänkte jag ända tills hon snubblade fram på frambenen och vi gick vid varvets slut ut och ville rida ut istället.

Ni som inte ridit med vanliga skor och leggins kan nog inte förstå känslan riktigt, för jag kände att om hon blir rädd flyger jag verkligen av.
Men hon blev bara lite rädd för något i skogen men vi skrittjobbade mest.
Sedan travar jag och får en WOW känsla, helt underbart! Hon travar i en snygg och fin takt utan att jag gör någonting och jag känner bara att vi svävar fram, bokstavligt!
Helt underbar känsla som man inte ofta upplever så vi travade kanske 100 meter och sedan när hon kändes lite sämre saktade jag fort av för att berömma henne när hon varit så otroligt duktig.
Jag hade ju inte bråttom längre så vi skrittade hem i lugn takt, vi var tillbaka i stallet efter 25 minuter ungefär och jag red bara ut i ungefär 15 minuter skulle jag tro.

Jag fixade allt med lindorna och muggen och sedan när jag var klar ringde jag Pernilla! Galopperade dit i världens fart och hon skulle rida i ridhuset så jag var och kollade och mockade typ 8 gånger?! Värre än La Venza alltså .

Sedan pysslade vi med Gullet och de körde mig sedan i mörkret till mitt stall då jag skulle nattfodra.

Det var min dag, sedan var det är dum sk "familjemedlem" som förstörde min dag! Tack!!