Här är kyras döddsynder än en gång, men nu kan ni läsa bättre. På bilden såg jag att man inte såg texten så bra!

 

2) Sluta inte vara nyfiken på att bli bättre. Tro inte att du har hittat nyckeln till ridningen – försök alltid att lära mer.

 3) Inse att du inte kan rida alla hästar på samma sätt. Det finns ett generellt språk, men sedan är hästar olika individer.

 4) Om du har problem med en rörelse  blir den inte bättre av att du tränar den dåligt. Plocka ner rörelsen i  enklare beståndsdelar och var inte för istadig som ryttare.

 5) Träna inte bara på det som är svårt. Träna så att det blir positivt för hästen och att den får känna att den lyckas.

 6) Analysera varför det går fel. Våga  springa upp med din häst för hand; problemet kan vara något som behöver  lösas av veterinär.

 7) Håll nerverna i styr, träna inte för  mycket inför en tävling. Tänk på att till exempel en friidrottare som  trappar ner på träningsdosen inför en tävling och vilar kroppen i form.  Låt hästens kropp vila och ladda.

 

 

Kollat igenom Totilasvideor, min fråga till er blir vem ni tycker rider Totilas bäst?  Rath eller Gal?

 

 

Vi rider alla våra hästar på olika varianter av tränsbett nästan jämt. Som  dressyrryttare så funkar det ju såklart inte att behöva ha värsta  specialbettet för det får man ändå inte tävla på. Vi har samlat på oss  en stoor samling bett under åren så har man en ny häst är det bara att  plocka fram bettringen och börja prova sig fram. Det finns ju några saker man bör hålla sig efter.

1. Keep it simple! Målet är alltid att kunna rida hästen på mildast möjliga tycker jag. Däremot så kan man betsla upp och rida med väldigt mjuk hand om man nu har någon form av problem än att behöva ha en dragkamp med hästen bara för att man envisas med att rida på tränsbett.

2. Var objektiv och se vad just din häst gillar bäst. Sprenger, Bomber Bits mm i all ära men om hästen trivs bäst på ett bett för 10 kr på loppis rider jag hellre på det. Använd magkänslan, ta råd från tandläkare, veterinär och tränare men kom ihåg att du vet bäst vad din häst gillar.

3. Variera vilket bett du rider på för att minska slitaget på tänder och munhåla

 

 

Detta läste jag i en tidning! Väldigt intressant om stretching och vad undersökningar visar om detta. Ovanstående står att steglägningen under 8 veckor inte förändrades samt att bogen och hasen försämrades i rörligheten när stretchning gjordes varje dag! Alltså visar detta att det inte alls är bra att stretcha varje dag och om man börjar göra det varje dag regelbundet måste man fortsätta för att ha kvar effekten. Lite precis som med back on track som man inte ska göra varje dag, gör man varje dag och slutar när man gjort det regelbundet är hästen van vid det.

 

Jag själv brukar stretcha någon gång i bland, men efter att ha läst detta lär man inte ha skuldkänslor för att man inte gjort det efter varje pass!

 

Godmorgon! Ligger i sängen med datorn och skulle Blogga, då fungerar ju såklart inte Internet På datorn. Nu ska jag snart gå ut och springa innan frukost och På em tänkte jag ta en promenad. Idag vet jag inte riktigt om vi har något planerat mer än att åka båt. känns måttligt roande...! Men men, jag berättar mer ikväll om dagen! :-)

 

Jag är svag för klippta hästar, jag älskar verkligen när hästarna är klippta! Självklart om det behövs, det är verkligen något jag tycker är snyggt faktiskt! Här har vi en bild på La Venza där jag tycker hon var riktigt snygg så nu blir det en bildbomb med La Venza som klippt!

Men denna är nog favoriten:

 

 

Som sagt körde vi LV till grödinge igår till min kompis med egen gård. När vi hämtade in Venzan på fm innan vi skulle åka fick vi duscha av hela henne och täcket först för hela hon var en stor lerklump. Hon stod och tryckte brevid en kompis i hagen och var trött efter en säkert jobbig natt med massa regn. Vi fick duscha av henne och grimman som var helt full av lerklumpar. Hela ansiktet var som ett grått monster och stackars har väl legat i leran. Hon var trött när vi tog in henne och när vi duschat klart henne slängde jag på ett täcke och skydd så lastade vi. Hon protesterade 2 gånger innan hon gick in. Hon gillar nämligen inte att stå smalt och gillar det inte alls men nu var den transporten med bred bom uthyrd tyvärr men när hon väl kommit in stod hon som ett ljus (nästan i alla fall..)

 

Framme på gården visade de oss runt och man kunde tro att La Venza hoppat ur transporten då hon inte gjorde ett minsta lilla gnägg eller änns visade att hon var där...så skönt! Boxen var jättestor och mysig, inga galler eller någonting heller och det var helt underbart! Det är så jag egentligen skulle vilja bo och ha häst utan galler.  Det är något jag tror La Venza verkligen kommer trivas med. Sedan släppte jag ut henne i hagen, en väldigt fin och mysig hage med kuperad terräng och massa träd vilket jag också tycker är riktigt mysigt! Hon var väldigt lugn och gillade hagen trots att hon fick gå ensam men det har vi inget emot. Trodde hon skulle gnägga när hon såg de andra i hagen brevid men hon hade verkligen inte något emot det och tog det mer ro. Nu slipper vi dessutom sönderbitna täcken och hennes svans får vila ifrån bitandes!

 

Jag sa hejdå till finaste och sedan åkte vi till stallet igen och fixade lite, hjälpte Axelina med att få in sin häst och sedan åkte jag hem och packade. Kom fram i göteborg vid 8-tiden :-)

 

Igår frågade jag Tess om hon var ridsugen och ville testa La Venza vilket hon gärna gjorde! Fick sms efter hon ridit att det gått jättebra och hon tyckte hon var en superfin ponny som jag mycket väl kan rida LA med snart. Kul att både hon, Lina och Bettan har sagt det! Jag själv har väl tvivlat lite på det men nu ska vi träna mer på det och se så det sitter. Hon förstod också vad La Venza har för svagheter och det är skönt med det :-) La Venza har varit trött nu senaste tiden när hon fått sova ute och det är synd för hon har tappat mycket under den tiden! Men somsagt har hon box nu!

 

Idag red Rebecka ut med La Venza :-)

 

Jag saknar det, Jag saknar bubbelpoolen, Jag saknar shoppingen, Jag saknar umgänget och jag saknar allt! Vill bara tillbaka dit....NU!

 

På hemvägen när det var tre timmar kvar fick jag typ ångest, nej jag vill inte hem! Hem till stressiga stockholm, staden jag inte alls trivs hos. Staden som får mig må dåligt. Jag vill ta mitt pick och pack och fly. Fly till en annan stad!

 

På tal om min separationsångest kanske....

 

 

. Hästar som är svårfångade

 

Att hämta en häst i hagen kan ibland vara en stor utmaning. Här följer några tips på hur man kan gå till väga.

 

 

 

Vissa hästar kan ibland vara svåra att hämta i hagen. Det är lämpligt att ta upp detta problem direkt efter avsnittet om arbete i rundkorall eftersom metoden jag vill använda för att "fånga" hästen är den samma.

 

Inledning

Medoten som jag beskriver nedan är en träningsmetod! Alltså ingen magisk metod för att snabbt fånga in hästen när du har bråttom. Tyvärr finns inga genvägar. Man måste arbeta. Om du har bråttom kan du säkert lura hästen med godis och rep, men det är en kortsiktig och ibland farlig metod. Tyvärr leder den dessutom ofta till att hästen är ännu mer svårfångad nästa gång.

 

Hur är rutinerna?

Vi har ett problem. Hästen går inte att ta i hagen. Anledningen är bristande intresse från hästen sida att bli hämtad till förmodat arbete. Det första jag kan titta på är mina rutiner. Om hästen har uppenbar anledning att inte vilja bli tagen kan det vara på sin plats att ändra på detta först. Jag har varit med om en häst som inte ville bli tagen i hagen ifall jag inte gett honom daglig träning. Hade andra hästar arbetats istället för honom tycktes han bli svartsjuk eller sur och visade sitt missnöje på ett tydligt sätt. De dagar han var nöjd kom han alltid fram och hälsade. Har man tråkiga rutiner med samma typ av träning på samma ridbana gång efter gång är det inte så långsökt att tänka att hästen visar ett missnöje med att gå undan.

 

En del hästar upplever jag ser prestige i att inte bli tagna eller bara har en fix idé. Hur som helst så måste vi kunna hämta hästen i hagen oavsett vad anledningen från början är, även om det är vårt jobb att förbättra hästens trevnad. Jag använder en metod som sällan misslyckas. De gånger jag inte lyckats har det berott på mänsklig faktor, ofta brist på tålamod på grund av hunger, tidsbrist eller andra typiska planeringsmissar.

 

Metoder man bör undvika

Jag vill börja med att varna för metoder som jag av egen erfarenhet upplevt som direkt farliga. Att försöka stänga in hästen i ett hörn med hjälp av rep eller staket är direkt farligt. Om hästen inte ännu är mogen för att bli tagen är denna situation väldigt pressande för honom och han kan i ett desperat försök att fly skada både sig själv och människor. Den som håller repet som stänger in hästen i ett trångt rum riskerar bränna händerna eller bli av med fingrar. Är någon nära hästen kan han sparka eller springa ner denne. Man kan inte klandra hästen för beteendet. Han följer sina instinkter. Precis som med allt annat som rör flyktdjur måste hästen vara redo för sin uppgift för att inte bli rädd och det är hästen som avgör när han är det.

 

Samma principer som för rundkorallsträningen

Min strategi bygger som sagt på samma idéer som det lösa arbetet. Hästen är lös i hagen precis som i korallen. Den ideala hagen för detta ändamål är den som ser ut som en rundkorall. En häst man vet är besvärlig kan man med fördel träna i rundkorall för att göra träningen i hagen betydligt lättare. Ju större hage och desto mer kuperad terräng, desto längre tid kommer det att ta och desto bättre tålamod måste du utrusta dig med.

 

Försök inte luras!

Jag vill aldrig dölja min intention att hämta hästen och jag vill aldrig muta honom. Att muta honom i denna situation är att lura honom. Jag vill alltså aldrig dölja grimma och grimskaft när jag går i hagen. Jag vill heller inte ha mat med mig, annat än för mig själv möjligtvis. Hästen har som regel hela hagen full med mat och det är ofta en av orsakerna till problemet.

 

Hitta hästen och bli sedd

Jag går in i hagen utan att dölja min närvaro och försöker lokalisera hästen. Är han inom synhåll avvaktar jag något, annars går jag tills jag ser honom. Som regel ser han alltid mig först så jag ser ingen anledning till att försöka smyga. Att smyga skulle snarare fylla hästen med misstänksamhet.

 

Leta efter en reaktion

När jag ser hästen ser jag efter noga ifall han reagerar på mig, ifall han höjer huvudet från gräset för att se på mig, ifall han vänder och går undan eller ifall han ignorerar mig. Jag går mot hästen ända tills jag ser en reaktion. Om han vänder och går undan har jag begått ett misstag. Då har jag olovligen beträtt hans område och straffet är att det tar längre tid.

 

Jag vill gå ända tills han börjar reagera men inte mer, så att jag stannar precis på gränsen till hans område. Det är nu dags att memorera detta avstånd för att ha att jämföra med. Avståndet beror helt och hållet på hästens attityd, det kan vara allt från kanske två meter till flera kilometer på en vild häst.

 

Ljudlig signal

Jag vill ha en signal som jag använder till att kalla med. Förslagsvis en vissling på längre avstånd och ett kyssljud på nära. Om hästen äter gräs och försöker ignorera mig nu vill jag påkalla uppmärksam het med detta ljud.

 

Anrop och respons

Hästen reagerar vanligtvis på två sätt, antingen går han bort ifrån mig eller så tittar han på mig. Jag vill att han ska titta på mig så i samma stund han gör det tystnar jag och backar ett steg. Går han sin väg följer jag efter, alltid rakaste vägen mot honom, tills han stannar. Han kommer att stanna förr eller senare för att fortsätta äta.

 

För din egen skull, ta det lugnt!

Tänk på att hästen alltid är snabbare och det är enklare att följa efter en häst som skrittar än en som travar. Känner hästen sig trängd av att jag är för nära tar han trav. Känner jag att hästen ska till att trava ökar jag avståndet, jag kan knappast följa efter en travande häst till fots. När han stannar, stannar jag. Han kommer att stanna när han lämnat mig på ett tryggt avstånd.

Gå inte rakt på när hästen står still

Gå aldrig rakt på hästen när han står still, han kommer att känna sig trängd. Jag vill kalla på honom tills har tittar på mig och jag kommer inte ge honom någon matro. Varje gång han ska till och äta stör jag honom med min kallelse och när han tittar mot mig tystnar jag och backar.

 

Precis som i rundkorallen vill jag röra mig på samma avstånd i en cirkelrörelse så jag kommer vid sidan av honom, hela tiden kallande. Om han går upprepar jag proceduren utan hest eller ilska. Han kommer snart att tröttna på denna "lek" och titta mot mig oftare än han går.

Principen är trots allt ganska enkel, att gå löser inga problem, att titta gör det. Precis som tidigare beskrivet kommer han när jag rör mig runt honom sakta tillslut tvingas vända på sig för att kunna följa mig med blicken. Han har nu tagit ett avgörande steg. Han har vänt sig mot mig istället för bort.

 

Antingen arbetar jag nu spelet färdigt tills han självmant kommer fram eller så tar jag en liten risk med tiden som insats. Risken består i att närma mig honom försiktigt. När jag har fått denna kontakt finns det förutsättningar för att lyckas.

 

Går han iväg förlorade jag tid, går han inte iväg har jag vunnit tid. Jag minskar avståndet tills han ser bekymrad ut och överväger att gå. Då stannar jag. När jag är så nära att jag kan ta på honom stryker jag försiktigt honom. Jag vill inte spoliera hela förtroendet med att försöka fånga honom nu.

 

Sätta på grimman

Kan jag komma fram till huvudet stryker jag honom utmed halsen med rytmisk rörelse både med handen och grimman. Jag vill gärna nu lägga grimskaftet runt halsen innan jag försöker sätta på grimman. Går han kan trycket från grimskaftet få honom att ändra sig, går han iväg ändå släpper jag snabbt så repet glider av utan att göra någon affär. Är han inte mogen att tas kommer han ofta uppfatta ett fast hållande som kränkande och drar han sig loss förlorar jag både ansikte och tid.

 

När grimman ska på vill jag kyssa på honom så han vänder sig mot mig och helst själv stoppar i nosen i grimman. Är det hans val är det inga problem. Försöker jag ta på honom grimman när han vänder sig bort finns risken att han går iväg och jag kan inte göra något åt det.

 

Berättelser från verkligheten

Jag har varit med om en häst som såg det som princip sak att inte låta sig fångas. Nyckeln var att låta honom låta sig fångas. Det är en väldig skillnad. Han ville helt enkelt ha sitt ansikte i behåll. De som försökte fånga honom kom hem en timma senare svettiga och arga men utan häst. Följde man efter på hans avstånd och stannade när han stannade vände, han efter någon minut och gick med raska steg fram och sade "varsågod och ta mig".

 

En annan häst var vi två att arbeta med. Jag spelade elak buse och Anna, hästägaren, spelade spelet just beskrivet. Denna häst var svår att ta om det inte passade, och det var ganska ofta det inte passade.

 

Vad vi gjorde var att Anna ställde sig några meter innanför grinden och kallade. Jag ställde mig i andra, änden av hagen. Det var en ganska liten hage, 40 - 50 meter i sida. Lady, som hästen hette tittade nyfiket på Anna när hon kallade men vände snabbt bort och gick ner mot bortre ändan av hagen. Det var just en av hennes dagar.

 

Där nere var jag beväpnad med en pinne och massa kottar som låg på marken. Jag jagade snabbt bort henne från denna ände. Här fick hon inte vara. På så sätt kom jag att fungera som ett levande staket i en rundkorall. Så fort Lady lämnade "mitt område" förvandlade jag mig själv till träd för att inte störa Annas spel. Lady sprang iväg till Anna men ändrade sig och fortsatte mot andra hörnet. Några raska kliv från mig såg till att hennes vistelse där inte blev långvarig. Det var tydligt att Lady tyckte det var roligt. Hon sprang gärna några vändor extra bara för nöjes skull. Men så stannade hon upp ett 20-tal meter från Anna och tittade. Anna tystande och backade ett steg. Rörde sig i en cirkel och kallade. Lady skuttade iväg igen.

 

Efter 40 minuter var hästen inte längre road av leken. Hon var besvärad och det syntes att hon försökte tänka ut något smart. Nu var jag i princip överflödig där jag stod för Lady var aldrig längre bort än ett 20-tal meter från Anna. Efter ytterligare 15 minuter följde hon efter Anna när hon gick runt i en cirkel. Anna kunde utan problem trä på grimman och leda in hästen för att få välförtjänt mat. Dagens träning var det ju inte tal om, den hade hon redan fått.

 

Nästa dag upprepades exakt samma procedur med den skillnaden att det tog 20 minuter för att uppnå samma resultat. Tredje dagen tog det 5 minuter. Efter några dagar ytterligare kom Lady spring ande från bortre ändan i galopp för att möta Anna med grimman. Det är roligt när man känner ett resultat efter mycket arbete. Nära en timme för att hämta en häst kan driva vem som helst till vansinne men med en uttänkt plan kan man bibehålla tålamodet som se de små förbättringarna hela tiden.

 

http://www.western-ridning.com/traening/natural-horsemanship/Kap-4.-Haestar-som-aer-svaarfaangade.html

Bara för att jag tänkte skicka en bildbomb nu från passet idag gick det inte...suck! Hade mitt nya turkosa schabrak, boots, turkosa benskydd och blå/vit outfit på mig.

 

Idag frågade Tilda om hon fick ta fram lite markarbete åt mig och vara som en coach för mig idag. Jag tycker det är jätteroligt att hoppa....allt under 60 cm! Men idag kände jag att Tilda kunde stötta mig framåt och faktiskt våga. Tilda är en underbar vän, hon är en vän som förstår mig och vet vad jag klarar av. Hon förstår min rädsla men får det att bli roligt. Hon fick mig idag att säga "jag vill hoppa högre" vilket inte det oftast brukar vara. Jag brukar vara den där människan som får en klump i magen och ser ett hinder med rädsla.

 

Tilda hade satt upp upphöjda bommar som jag travade över, sedan gjorde vi om det till studs som jag hoppade över som är en riktigt bra gymnastikövning. Gick superbra, Tilda fick påminna mig om vägen efter hinder. Man blir lätt blind på sig själv. Tilda fick vara lite boss idag och bestämma vad jag skulle göra på övningar osv och då bestämde hon ju såklart att jag skulle hoppa med tyglarna i en knut och ut med armarna, samt utan stigbygar! Gick suveränt!

 

Vi gick över till ett rättupstående räcke där jag hoppade 60 cm, sedan tog tilda fram en oxer och vi gjorde samma höjd. Kändes skitbra och jag ville bara hoppa mer! Tilda vet att jag blir nervös och sa att jag skulle ta ett stort andetag 10 meter innan hinder- superbra verkligen! Då försvann mycket nervositet och det blev helt plötsligt roligt att hoppa. Jag bad Tilda höja (till ca 70) och det är något jag ångrar, något jag verkligen inte borde gjort. . .

 

Det som händer är att La Venza tar ett stort språng och jag blir lite rädd, jag bestämmer mig tufft nog att göra igen och driva på henne lite mer. samma sak igen, vi flyger över hindret och jag blir ännu räddare. Jag blev irriterad på mig själv att jag ville hoppa högre...nu hamnade vi steg 0 igen. Var var för ivrig helt enkelt. Men vi avslutade med lågt hinder, sedan travade jag av ordentligt och sedan skrittade Tilda av henne 20 minuter.

 

Tilda och jag pratade efter passet och hon tyckte det var stor skillnad sedan sist hon såg oss hoppa men jag var inte helt nöjd.....men vi ska verkligen träna upp detta nu och jag ska låta andra hoppa. La Venza tycker det är roligt.

 

Både Rebecka och Angelina har hoppat henne och det ser alltid skitbra ut :-D Så jag ska fråga om Angelina vill hoppa henne någon dag och såklart Rebecka :-D