Tänkte skriva lite om världens bästa medryttare, henne vill ni väl höra om?!
Jag fick ju La Venza i Aug och sökte medryttare i oktober?

Emelie har alltså varit medryttare några månader nu på vår finaste lilla biff!
Jag kände ju ingen som var intresserad av att bli medryttare, hur det blev Emelie var väl lite av en slump eftersom hon visade sig vara intresserad.
Emelie och jag rider i samma ridgrupp på ridskolan nämligen.
Innan Emelie kom hade jag en annan intresserad (främling) och det gick inte alls bra..

Hon var stum och hård i handen och man såg verkligen att La Venza icke gillade henne särskilt väl mycket.
Hon red lite på banan och skulle rida ut en sväng direkt efter.
Jag vet att det skulle bli problem och La Venza testar alltid, samtidigt som hon verkligen inte vill.
Därför är det viktigt att man får det på ett prov och att man verkligen förstår vad man ger sig in på för det är inte lätt.
La Venza stegrade och stegrade sig hejdlöst med ryttaren på ryggen, stackars tjej säger jag bara.
Hon blev ju självklart inte medryttare, vilket hon inte vill heller. hehe!
Nu är ju problemet löst med hjälp av Emelie och vår träning.
Jag visste ju redan från början att jag skull välja Emelie men man vill ju självklart alltid ha val att göra.
Emelie provred och man verkligen såg att båda två trivdes.
Emelie blev alltså min medryttare!
Sedan var det så att en vän sa att hon kunde bli medryttare, dock ville jag verkligen inte det då jag inte riktigt heller gillar hennes ridning med löst hängande tyglar.
Hästen behöver stöd för att kunna gå i en korrekt form vilket jag inte sågs gav.

Emelie och jag har jobbat kämpande mycket med La Venza.

* kan stå ensam inne nu utan att hon skrapar i gången.
* Inget stressbajsande knappt.
* Kan ridas ut själv, delvis.
* Mysigare och finare vid ridning
MYCKET MER!


Emelie har La Venza 2 ggr i veckan.